Hur blev du intresserad av ämnet?
- Jag arbetar som lärarutbildare och funderade mycket på hur det
gick för mina studenter när de kom ut i arbetslivet – jag hade
satsat på att undervisa om en del specifika frågor som jag tyckte
att de borde kunna när de väl gick ut. Jag kom på att jag skulle
följa ett par grupper och se hur det hade gått för dem. Initialt
ville jag inte fokusera på yrkets svårigheter, men de blev ganska
snabbt omöjliga att bortse från, tyvärr.
Vad handlar avhandlingen om?
- Den handlar om övergångstiden från student till lärare,
med fokus på de svårigheter som studenterna möter den första
tiden i yrket och orsaken till dessa svårigheter. Jag har följt
25 studenter, samtliga tjejer, som är 1-7 lärare, 4-9 lärare
och gymnasielärare under tre terminer. Avhandlingen har
en narrativ ansats, med utgångspunkt från lärarnas berättelser:
jag samtalade med dem gruppvis om deras yrkeslivserfarenheter en gång
i månaden – de
fick prata om vad de ville i tre timmar, och de pratade oavbrutet! De var så uppfyllda
av vad de hade varit med om.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
- Avhandlingens resultat bekräftar tidigare internationell och svensk forskning
som beskriver vad nyblivna lärares svårigheter består av, och
det är
inte ämneskunskaper eller didaktiska kunskaper
som orsakar problem, utan den
sociala kompetensen. Svårigheter
i relationen med föräldrar,
kollegor och elever gör den första tiden i yrket problematisk: konflikter
och samarbetsproblem uppstår, inte sällan vad
gäller
problemelever. Under lärarnas första termin var det främst klassrumssituationens
sociala delar som orsakade problem, till exempel att kunna skapa arbetsro.
Under den första terminen fokuserade även lärarna
mycket på vad de
själva gjorde och sin egen roll, medan
de under termin två flyttade fokus till
vad
eleverna gjorde och började fundera mer på pedagogiska
och didaktiska problem. Under den tredje terminen börjar de inse läraruppdragets
vidd och komplexitet.
- Lärarnas första tid i yrket kännetecknas av kaos: det råder
tidsbrist, det är stressigt, de får psykosomatiska problem, hinner
inte äta, får ont i magen och huvudet. Stegvis kommer de in i yrket,
och upptäcker att det svåraste är just den relationella biten:
att kunna hantera kollegor, elever och föräldrar. Det är oerhört
påfrestande för dem att inte lyckas samarbeta med en förälder vars
barn behöver hjälp. Det här är en brist i lärarutbildningen,
att studenterna får
lära sig teorin kring grupprocesser, ledarskap och konflikthantering, men
de vet inte hur de ska
tillämpa de teorier de har fått lära
sig – de saknar exempel på hur det här yttrar sig i konkreta
situationer. Dessutom saknar läraryrket en yrkesintroduktion – man
kastas rakt in i verksamheten, ofta på heltid, i de svåraste
klasserna som ingen annan vill ta, och som om inte det vore nog så är man väldigt
ensam med sina problem. Vi har ett lagstadgat mentorssystem som inte fungerar
idag,
och det är ett problem som skolan måste ta itu med:
vi har inte råd att förlora utbildade människor på det
här sättet – två av lärarna i min studie valde att
helt lämna
yrket.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade
eller förvånade dig?
- Lustigt nog så förvånades jag över något ganska
självklart, men som jag faktiskt inte hade tänkt på tidigare:
läraryrket handlar främst om att sköta relationer, och
i det
finns lärandet. Frågan är om lärarutbildningen har uppfattat
att det här är ett relationsyrke. Dessutom förvånade det
mig att studenterna var så utelämnade under första tiden i
yrket – de hade ingen att prata med, och när man vill visa att man
kan och duger, då berättar man inte om sin rädsla eller sina
misslyckanden. Och det kostar.
- Men trots nattsvarta beskrivningar så trivdes studenterna med sitt
yrke och tyckte verkligen om sina elever. Det är kanske inte något
som framkommer ordentligt i avhandlingen, men de här studenterna är
erfarna lärare idag, och de flesta av dem stortrivs: jag kunde höra
kärleken till yrket i deras beskrivningar när jag pratade med dem
efter några år.
Vem har nytta av dina resultat?
- De som planerar lärarutbildningen och yrkesintroduktionen för
nyblivna lärare. Skolan måste börja fundera över hur man
hanterar nyblivna lärare, där tror jag att man kan dra stor lärdom
av militären, för de har en fantastiskt bra yrkesintroduktion. Det
går inte att lagstadga bort problemen i skolan – de försvinner
bara med utbildning.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
- Jag tror att blivande lärare som läser avhandlingen kan få en
viss beredskap för
hur man kan hantera den stress och det kaos som uppstår när man
går ut i yrkeslivet. Det är alltid bra att veta vad som väntar
en! Jag försöker förbereda mina egna lärarstudenter på det
sätt jag finner bäst, och jag uppmuntrar givetvis andra lärarutbildningar
att göra detsamma. Under den absolut sista terminen så
måste man vända blicken mot yrkeslivet.
Hedda
Lovén, 2007-05-03